Varför plågar man sig själv?
Hela dagen igår i stort sett, och delar av dagen idag har jag läst bloggar där föräldrarna skriver om sitt barns kamp mot cancer som har slutat uppe i himlen.. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv på detta sett då det egentligen bara är att stänga ner rutan och låta det vara, men jag kan inte sluta läsa!
Tårarna rinner som bara den och jag förstår inte hur dem tar sig igenom allt.
Nu ska jag försöka tänka på något positivare.
Tårarna rinner som bara den och jag förstår inte hur dem tar sig igenom allt.
Nu ska jag försöka tänka på något positivare.
Kommentarer
Trackback
